Barbros bildblogg

Idag ska vi åka 50-talsbilar igen. Det är kul. Idag blir det en gul bil. Många av de stora fina 50-talsbilar är taxibilar. De får köra folk trots att instrumentbrädan bara visar hur mycket bensin som finns kvar. Hur fort man kör vet man inte, för där visas ingenting. Idag ska jag sitta skönt i bilen och njuta.

Sockerproduktionen var en stor industri för Cuba från de första spanska kolonierna. Landet blev världens i särklass största producent av socker i slutet av 1700-talet och på 1800-talet under en tid då sockerproduktionen utgjorde öns huvudindustri.

1988 blev Valle de los Ingenios tillsammans med staden Trinidad ett världsarv. De flesta av sockerbruken är idag ruiner men några platser har byggnader som är intakta. Plantagehuset finns kvar och gården Manaca Iznaga,ägarens hus och ett torn finns kvar. Det 45 meter höga tornet uppfördes någon gång mellan 1830 och 1835 av ägaren Alejo Iznaga. Det var ett bevakningstorn för att ge vakterna 360 graders vy över sockerrörsfälten där slavarna arbetade.

Här ser man Janne uppe i tornet.

Vi fortsatte till en keramikverkstad. Där fanns det många fina vaser, fat och figurer.

Vi gick i stan ganska länge och det var kullerstenar överallt. Det var ganska jobbigt att gå på gatorna, men det fanns många affärer att titta in i. San Fransisco kyrkan och dess tillhörande kloster ligger inte långt ifrån Plaza Mayor.

Sedan hittade vi en trevlig uterestaurang och där var det en liten orkester och dans. Det passade bra för oss som bara ville vila lite och få lite dricka.

Vi skulle äta middag och på vägen såg vi en massa människor som satt på en trappa och lyssnade till musik. Vi travade uppför en riktig seg backe till det hus där vi skulle äta middag. Vi fick hummer, jättegott!

Det hade blivit mörkt, men det syns att vi har gått högt upp.

Kl. 9.00 åkte bussen utan att vi hade fått bada i den fina poolen.

Det var en bra bit till Trinidad, så man såg mycket intressant i trafiken. Bl.a. fanns det många liftare, ungefär som 50-talet var hos oss i Sverige. Turistbussarna fick inte ta liftare, men en del stod och viftade med sedlar för att få åka, men det var inte så lätt för dem, för bussarna gick inte så ofta. Då var det kanske bättre att få åka hästskjuts.

Det var ganska ofta att man såg lastbilar med några eller många människor på flaken.

Var det inte så mycket trafik, så kunde man titta på kossor, bergstoppar eller gamar som svävade med vinden.

Efter att vi hade installerat oss på hotell Ancon var det enkelt att ta ett dopp i havet. Hotellet låg ju bra till.

På kvällen satt vi och tittade ner från takterassen och så här såg det ut.

Kl. 9.00 på morgonen steg vi på bussen och åkte en bra bit in i landet, det var för att undvika piratattackerna. Här bodde vi i Camaguey på detta hotell.

Felipe Figueredo var en kubansk poet, musiker, och frihetskämpe. På 1860-talet var han aktiv i planeringen av den kubanska upproret mot den spanska tioårskriget .

Bayamo al Padre Del la Patria, de hyllar Bayamo far till fosterlandet och lägger kransar. Han dog i strid och var en stor ledare.

Vi gjorde en paus efter bussfärden.

I staden Camaguey var det en massa gator med återvändsgator och krokiga vägar och detta skulle försvåra för pirater. Här fick vi åka cykeltaxi och det var jättekul. Vår cykel gick för det mesta först, men inte här på bilden. Han hade starka ben.

Ibland steg vi av och Sven berättade om en del hus och annat.

Här är vår taxi med förare och han fotograferade oss på cykeln.

Vi fick se Martha Jimenez statyer.

Här hade hon sin egen affär där man kunde köpa fina och roliga keramikflickor. Tyvärr fick vi inte ta kort där inne, men här är dörren till affären.

Det riktigt kliade i fingrarna att få göra lite roliga figurer. När jag sedan skrev hennes namn, så fick jag se att det fanns en del figurer på internet.

Santiago grundades 1514 och staden är näst störst, Havanna. Vi fick en guidad tur på Diego Velazquez museet. Här ser vi huset som är varsamt renoverat och är från 1500-talet. På den tiden fick kvinnorna titta ut genom fönstren, men folk utanför syntes inte kvinnorna bakom de små fönstren. Det fanns mycket att titta på inne i huset och den nyaste delen är den högra delen på bilden.

Vår svenska guide såg till att vi fick åka med 50-tals bilar och det var kul, en Chevrolet.

Vid 6-tiden på morgonen gick vårt flyg till Santiago. Vårt hotell var mycket bra och låg vid ett torg i centrum. Här spelades och dansade.  

På detta torg höll Fidel Castro sitt första tal efter revolutionen.

Här är Santiagos vardagsrum.

Lunch vid "vardagsrummet".

Vi tog en mojitas i väntan på att få komma in i våra rum.

Fortet San Pedro De La Roca 

Varje kväll vid avfyrades salut.

Efter saluten åkte vi till ett ställe och åt mat. Plötsligt kom ett ösregn.

Dessutom hade Sven fixat en födelsedagstårta till en i gruppen.

,

Den här dagen var lång. Kl. 8.00 åkte vi buss upp till Pinar Del Rio för att se hur cigarrerna görs.  

Här får vi se hur man rullar cigarrer.

Vi såg också romtillverkning och fick smaka på en riktigt god söt Rom, som även hade vunnit pris för den här. Vi köpte en, men vi får väl se om den klarar transporten.

Vi hade kommit upp till ett område med mycket berg och här fanns grottor. Vi fick komma in i en indiangrotta, där vi också åkte båt för att se mer.

Så här såg bergen ut och det syns tydligt hur vattnet har gjort stora hålrum. Byn här fanns många uthyrningshus och troligen var de många som klättrar i bergen. Tobaksodlingen var också ett skäl att vara där.

En stor muralmålning av Frida Kahlos man Diego Rivera eller en kamrat till honom.

Efter detta såg vi tobaksodlingar och hur bladen torkade i lador.

Vi fick också se kaffebuskar.

Även utsiktsplatser  hade skönsångare. 

Kanske även kor blir trötta av värmen.

Vi kom till Havanna 20.30, men svensk tid var 02.30. Vi blev skjutsade till en restaurang, men vi hade ju ätit ganska mycket, så de flesta av oss ville inte ha någon mat. Restaurangen var lite udda med kaffekoppar på väggarna och en del andra konstiga saker. Janne och jag tog en cuba libre.

Vi bodde på hotel Plaza, ett hotell som hade sett sina bästa dagar och hade haft många kända människor som gäster. Frukostmatsalen låg på övre våningen och hade en fin utsikt.

Här ser ni den som gjorde omeletterna.

Så fort vi kom ut såg vi alla 50-talsbilar

Vi gick i flera timmar och tittade på så mycket som vi hann. Här är Revolutionstorget.

Här är resten av gamla ringmuren.

Jesuitkyrkan

På La Bodequita höll Hemmingway till. Hans favoritbord i hörnet kanske syns bakom vårt bord.

Det vi ser är det gamla torget med en Fransiscanerkyrka och mitt emot finns detta moderna konstverk.

Efter en fullmatad dag besökte vi Hemmingways villa och fotografera inne i huset. Hans båt låg också där.

Det är svårt att få ut en blogg här i Kuba, men så småningom kommer det fler.

Tomas och Tove skulle jobba och barnbarnen hade fått uppdrag att göra. Ett av uppdragen var att de skulle gå ut på promenad med farmor och farfar. Julia ringde till mig och bad att få gå på promenad och hon bestämde att vi skulle gå efter kl. 14.00.

Solen sken och det var inte särskilt kallt.

På isen åkte man skridskor, men barnen hade glömt ta hem skridskorna från skolan. Det var ju synd.

När vi kom hem ville flickorna bjuda på cheesecake och detta var ett annat uppdrag. På förmiddagen hade de bakat och satt in cheesecaken i frysen och dessutom städat efter baket. Det blev en skön stund på vår altan med kaffe och saft.

Vi tyckte att det var riktigt roligt och jag tror att flickorna också hade det också.

Eftersom Sebastian bor i Uppsala, så skulle vi naturligtvis festa i Uppsala på en restaurang. De visste en bra restaurang, som heter Glada Grisen. Det fanns massor av grisar på hyllorna.

Vi var 18 eller 19 stycken och vi hade väldigt trevligt. Jag tror att de allra flesta var riktigt mätta när vi var klara. Jag tog ankbröst med goda tillbehör och till efterrätt tog både Janne och jag chokladfondant.

Alla pratade och skrattade och alla som satt vid bordet kände varandra. Att vi satt lite trångt spelade ingen roll.

Sebastian var glad förstås, det var ju hans dag i dag. Han hade önskat sig en resa till London och det fick han. Det var ett speciellt museum han ville se.

På slutet bytte vi platser så vi kunde prata med flera av gästerna. Jag och Janne satte oss vid Sebastians  mormor och morfar, för vi hade inte setts på ett tag. Allt var trevligt utom att det snöade ganska mycket och det är ju inte så kul när man har en bra bit att åka, men det gick bra för oss alla. 

När jag såg en bok på hyllan så tror jag att det kanske var den boken som gav namnet till restaurangen.

Vi åkte in till TV-huset i god tid, för det var viktigt att komma i tid. När vi parkerat på Vallhallavägen, alldeles bakom TV-huset, så upptäckte vi att vi var i god tid. Vi promenerade ett tag och när vi var på väg att gå in tog jag några foton. Den första bilden var på Kaknästornet.

På Ladugårdsgärdet ser vi Kungliga borgen.

Långt bort ser vi en massa hus och bakom dem är Frihamnen och Värtahamnen. Där ligger båtarna som går från Frihamnen till Riga  och till Tallin från Värtahamnen. Nu började vi närma oss tiden vi skulle vara inne i SVT, så jag hann inte att se vem som gjort stenarna. En ser ut som en knuten hand.

Här går vi in.

Programledarna var unga och duktiga. Programmet heter Roliga timmen och det var inte så tokigt.