Barbros bildblogg

Sedan den 4 december har min svärdotter varit chef på flyktingförläggningen Täljöviken i Åkersberga.

Det är en fin stämning där och jag kan nog säga att det är Tove som får alla att trivas. Jag har inte någon gång sett sura miner när jag kommit dit för att ha lektion. Många sitter i hallen och pratar och inga högljudda och arga samtal hörs, ja inte för att jag kan deras språk, men man hör på tonerna om det skulle vara hetsiga eller arga.

När jag kommer in i matsalen där jag undervisar tar jag med mig de barn jag ser och på en liten stund finns det genast vuxna som också vill lära sig alfabetet, ord och meningar.

Att det kan vara så härlig stämning när de är 155 flyktingar och många har familjer med barn

Jag rekommenderar er att läsa både på framsidan av tidningen Kanalen och inne i tidningen. Här kommer länken:

http://www.akersbergakanalen.se/

Nu har det kommit en ny tidning, men klicka på Arkivet, sen på vecka 5 (2016).

Klicka på tidningen och bläddra till sid. 4 och 5.

Vi såg att himlen var blå och det var ganska tidigt för att vara promenaddags och dessutom låg temperaturen på -2 grader. Vi tog  ganska varma kläder och stadiga kängor så att man inte halkar. Vi tog vägen mellan åkrarna och sedan gick vi Ardennervägen.  

Nu fortsätter man Ardennervägen uppför en lång backe. Det gjorde lite ont i mitt vänstra ben uppe vid höften, men det är bara ta i så går det bra. Det är vid såna tillfällen det känns att man inte är riktigt bra i höften än. Nåja, vi skulle ju inte gå en lång promenad, eftersom vi trodde att det skulle bli kallt, men det blev inte kallt.

Nu är vi nästan uppe.

När man  går Ardennervägen runt, så kommer man ner på Svartgarnsvägen igen. När vi sedan gått en bit till, ringde min mobil och det var Julia, som ville att vi skulle hämta henne i skolan. Hon hade ont i halsen och det var ingen fin röst hon hade nu.

Vi skyndade på och gick på stigen som går över åkern.

Här är vi alldeles nära vårt hus och det var ju tur att vi inte hade tagit en riktigt lång runda som vi gör ibland.

Nu var vi hemma och kunde hämta Julia i Rydbo där skolan är.

När vi åkte till Sydamerika, var Jannes resväska trasig när den kom på bandet. Vi lämnade in både bild och text för att vi skulle få pengar för att den gått sönder, men vi fick inte några pengar trots att guiden hjälpte oss.

Nu var det i alla fall dags att köpa en ny. Vi hade varit på en billig affär, Rusta, men vi gillade inte väskorna. Vi åkte till Täby Centrum som har det mesta.

Först gick vi in i en affär som hette Accent. Där fanns det bara en rosa väska som var på rea och den ville vi inte ha. och alla de andra färgerna var mycket dyrare, över 2000 kronor.

Vi visste att det fanns en väskaffär en trappa upp och där var de ännu dyrare. Det fanns väskor för 2500kr och över 4000kr. Många väskor hade de, men vi spenderar inte så mycket pengar på en resväska.

Sen hittade vi ytterligare en väskaffär, men allt var dyrt.

Högst uppe på övre våningen finns clas ohlson, som har en massa saker och vi hade sett att de hade haft två sorters resväskor för länge sedan. Vi hittade en lagom stor resväska som var riktigt snygg och billig. Den kostade 799kr och eftersom Janne var medlem, så fick vi 20 procent rabatt. Nu var vi nöjda med vårt köp och här är väskan som alltså bara kostade 639 kronor. 

I Österåker har vi tagit emot flyktingar precis som alla kommuner gör. Täljöviken, ett f.d. konferensgård som stått tom i många år, blev ett passande boende för flyktingarna tills de får ett annat boende.

Tove som till vardags är verksamhetschef för vård och omsorg är nu även platschef för Täljöviken. En dag frågade Tove mig om jag skulle kunna lära barnen lite svenska, för de vuxna hade redan en lärare som gav dem undervisning. Jag var lite tveksam, eftersom jag faktiskt inte hade undervisat på åtta år. Dessutom vill man kanske vara en glad pensionär, som har alla dagar tomma och kan göra vad som faller mig in, när man får en idé. Tove tyckte att jag kunde vara med på de vuxnas lektion en gång för att se hur det var. 

Sagt och gjort, jag bestämde mig för att lära barnen bokstäver och ord. De lyssnade och härmade och skrev. Många föräldrar var med också och gjorde allt som barnen gjorde. Ibland kommer det inte så många, men ibland blir vi jättemånga. Ibland blir det fler vuxna än barn, men det gör ju ingenting för alla ska ju ändå lära sig svenska.

Jag har inte långt att köra till Täljöviken, det tar bara 5 - 10 minuter dit och jag tycker det är riktigt roligt. Vi håller till i matsalen och där finns det massor av plats, så alla som vill kan ju komma. Jag åker dit på tisdagar och torsdagar mellan 11 - 12. Ibland kan det bli lite längre eftersom en del vill prata och ha lite egen tid med mig, för att de vill säga ord som är svåra att uttala. Naturligtvis blir man glad när man ser hur ivriga de är. 

Vi har nu kommit till I och J i alfabetet och jag hoppas bli klar med alfabetet tills vi ska åka till Kuba i Mars. Jag försöker också ta med mig något i min väska som jag visar, exempelvis en ask på A och en bil (leksak) på B. Jag försöker också hitta bilder på rum, badrum, sovrum o. dyl. för att de ska veta vad allt i rummen heter. De blir lite ivriga och skriver på bilderna, sedan försöker vi komma ihåg orden på nästa lektion och det går riktigt bra.

Jag vill inte ta kameran med mig för att fota, så jag har tagit de här bilderna från datorn. Då hittade jag också två ställen där Täljöviken, som förr var LO-s men nu kommunens, berättade om Täljöviken.

Här är Expressen som publicerade artikeln den 9 augusti 2015  -

http://www.expressen.se/kultur/odehuset-en-symbol-for-de-gyllene-aren/

Sveriges Radio publicerade sin historia den 1 september 2015 - 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=6242857

I eftermiddag såg jag att det har blivit  -15,2 grader och det kändes ordentligt i kroppen när vi tog vår promenad, men det var nog ändå ett par grader varmare just när vi var ute.

Nu är det is på vattnet, eftersom snön ligger där, utan is hade ju snön sjunkit.

Här kommer det bilder.

Nu har vi redan blivit frusna trots att vi hade underställ på oss.

Nu blev inte promenaden så lång för kylan sved, så nu kommer vi hem snart.

Hu, nu får det inte bli kallare!

Skåvsjöholmsviken har fortfarande öppet vatten, men en liten avstickare har en liten bit med ishinna.

Nu ska vi runda den lilla avstickaren där vattnet tar slut och vi kommer då att vara på Skåvsjöholm, som är en kursgård.

När vi nu har kommit över ser vi en bit av Hästängsudd och sedan är det skog en bit.

En del har fin utsikt uppe på bergen. Det vita huset tittade vi på när vi skulle flytta till Hästängsudd, men det blev sålt så fort så vi hann inte med. Vi byggde det huset vi bor i nu istället och det är vi nöjda med.

Nu har vi kommit till vårt mål, Skåvsjöholms kursgård och där tog jag en bild från andra sidan. Det finns mycket plats för övernattning och restaurangen har god mat.

Nu går vi hem och sen ska vi fylla mat till fåglarna, för det är nästan slut.

På dagen var det vackert väder och vi åkte upp till Rimbo för att titta på Annas och Lars nya katt. Hon var så söt den lilla kattfröken. Att klösa är roligt.

Se hur söt och go´ Myzan Nilzon är.

Det snöade lite på kvällen och på natten kom det lite mera snö, men inte särskilt mycket ändå. Janne skulle åka bil en bra bit, så han var rädd för att det skulle bli väldigt halt. Dessbättre så hade man saltat och sandat bra, så det var ingen fara.

Det är faktiskt vackert med snö.

Den lilla lysande renen passar bäst i snön.

I morse kom Tove, Tomas, Julia och Linnea från Finlandsbåten och de hade haft en bra jul. Julia visade alla julklapparna, men Linnea var lite sömnig, för båten kommer in mycket tidigt på morgonen. Jag får nog se vad hon fått av tomten senare.

Fram emot dagen var flickorna ute och lekte i snön.

I år åkte Tomas och Tove med barnen till Finland och då blev vi alldeles ensamma. Vi har varit ensamma ett par jular förr också och det kändes både bra och ensamt. Vi gick en lång promenad på julaftonen och det var skönt.

Vi hade vår jul på Juldagen istället. Göran var ledig och Anna och Lars kom också. Jag hade lagat mat, men inte så mycket som vanligt och det var alldeles lagom faktiskt. Så här såg det ut när alla hade tagit sill och en del annat. 

Här sitter Janne och Göran och funderar på att fortsätta att äta.

Efter maten fikade vi på vår fina altan.

Anna och jag överraskade med att dela ut julklapparna med tomtemössor på huvudet.

Vi hade skojigt när vi delade ut julklapparna.

På Annandagen tog vi en promenad på 1 1/2 timme och vädret var underbart. Vi gick först ner till Nantes. På andra sidan ser vi Resarö.

Anna hade skrivit på Facebook att hon skulle stå på växtförsäljningen. Hon jobbar ju gratis på Vaxholms katthem och nu skulle de få ihop lite pengar till kattmat och dylikt på julmarknaden. Österåkers Lucia skulle också komma, men det blev så väldigt mycket folk, så vi valde att åka hem.

I alla fall fanns det många stånd att titta på.

Här fanns det en massa tomtar.

Här är det lite luftigare, så man slipper trängas. Vid det nästan tomma bordet får man lära sig att swisha, men det kunde jag sedan länge.

Min kompis Åsa står och säljer egenhändigt gjorda keramikfat och lite andra keramiksaker.

Anna frös om fötterna, men hade i alla fall både mössa och halsduk där hon stod och jagade pengar till katterna.

Själv köpte jag en Amaryllis som hade tre knoppar. Jag hade tidigare köpt en julblomma, men den har redan slagit ut lite för tidigt.

Den här kommer nog lagom till jul.

Nu är vårt inglasade rum nästan klart. Vi har haft en målare här ett par dagar och det blev väldigt fint. I morgon kommer en elektriker som ska koppla in golvvärmen. Eftersom vi tog bort dörrarna, så har det varit ganska kallt inne hos oss, men i morgon ska det åtgärdas.

Vi vill gärna ha en rottinggrupp och vi har tittat på många. Det var svårt att hitta, för ibland var bordet lika lågt som stolsitsen och när bordet var högt, så var möblerna för stora och klumpiga. Vi hittade en grupp på nätet, men eftersom det inte är sommar, så finns det inga såna här grupper på vintern att se. Vi hittade i alla fall en möbelaffär som låg 15 mil hemifrån, Kila. Vädret såg fint ut så vi åkte och till Kila.

Vi tycker förstås att man vill sitta skönt i soffan och stolarna och det var därför vi åkte. Man kan inte skicka efter möbler som man inte har provat. Den här gruppen ska vi köpa, men soffan ska vara 2-sitsig, den på bilden är 3-sitsig.

Vi gillade färgen, men tyvärr gjorde man inte dynor i den färgen på 2-sitssoffan. Vi hittade ett trevligt tyg i alla fall.

Tråkigt nog får vi stå ut med ett ganska fult bord i rummet tills vidare, men i slutet av Januari kommer möbelgruppen till oss.

På vägen hem ville vi se på Nynäs slott, för där hade vi inte varit. Vi tycker om att se på slott för allt är så vackert, både slottet och omgivningarna. Här är slottet. Nynäs var sätesgård redan på 1300-talet. Det nuvarande slottet uppfördes på 1650-talet av Erik Gyllenstierna, men det har byggts om en del.

Här fanns det också ett Orangeri.

Djuren höll väl till här, för skylten visar ju oxstallet.

Efter detta åkte vi hem igen och det var skönt att det var bara lite trafik på vägarna och solen sken fortfarande.