Vi kom fram mitt på dagen och eftermiddagen var vi på Apartheid Museum. Där fick vi läsa på väggarna med bilder och det handlade förstås om Sydamerikas dramatiska historia. Vi fick inte fotografera inomhus.
Ännu ett nytt hotell.
Vi var mycket trötta efter en tidig morgon och därefter ett museum som berörde alla, så vi vilade lite grand innan middagen.
Sedan var det vinprovning.
Vart man vände sig fanns det vinrankor och det var så vackert.
Vi provade vin igen och den vingården heter Grande Provence. Vi möttes av en stor elefant och mycket konst. Det var också ett konstgalleri med verk från kända sydafrikanska konstnärer.
Här kan man se vingården och en del annat, www.grandeprovence.co.za/
Vi har aldrig förr haft så många middagar, som ingår i resans pris och dessutom är det alltid tre rätter, förrätt, huvudrätt och dessert. Även luncherna har haft tre rätter. Här sitter vi med gruppen igen och äter, så att vågen säkert brakar ihop när man kommer hem.
En driftig kvinna fick en idé och satte igång med att baka kakor. Hon anställde fler och fler kvinnor och till slut gick det inte längre för skulderna blev för stora. Hon fick hjälp av en annan kvinna som tog över skulderna och de fortsatte med mer och fler kvinnor. Kvinnor har mycket svårt att få jobb och särskilt de svarta. Kvinnan i orange blus är den som tog över skulderna.
Vi fick gå in och se hur de bakade. Med en plastmössa över håret, ett plastförkläde och nytvättade händer gick vi in och tittade.
Kvinnorna såg glada ut och de bakade så det gick undan värre.
Den engelska guiden berättade att en av kvinnorna inte haft något jobb på många, många år. Dessutom var det jobb som inte varit fast utan bara ströjobb. Hon var alkoholist och kunde inte sköta barnen och hålla snyggt i hemmet. Nu fick hon bakjobbet och var så glad. Hon drack inte och hon kunde nu sköta både barn och hem. Här ser ni henne till höger.
Här inne sker paketeringen.
Efter detta åt vi middag hos Sheila och Monica i sitt eget hem. Maten var mycket god och dessutom hade vi en marimbaorkester som underhöll oss.
När vi skulle åka till hotellet, så ville Sheila säga hej då.
Vi fortsatte vår resa och kom till Franschhoek. Vi checkade in på ett mycket trevligt hotell.
Vi skulle besöka en barnkrubba el. Dagis.
Vår engelska guide sa att vi kunde dansa och sjunga lite med dem, men när vi kom fram hade barnen redan börjat sjunga med hög röst. De klappade händerna när de sjöng och gjorde en massa rörelser till. Det var riktigt roligt. Efter att de hade sjungit var det vår tur. Imse Vimse spindel var ju bra, sen sjöng vi några sånger ytterligare.
Vi åkte kustvägen. Vi skulle kunna se valar för de leker under tiden Juni till November. Vi stannade i kuststaden Hermanus för just där fanns det största chansen att se valar. Vi tittade länge, men såg inte någon val. Vi frågade en grabb som skulle ge signal med en lur, men han hade bara sett en val sedan klockan nio och vi var här mitt på dagen. Då gav vi upp och vi hittade istället två klippgrävlingar, som var så söta.
Vi gick upp mot centrum och här stötte vi på en gammal dam gjord i ståltråd.
Ett glas vin smakade gott innan vi åkte vidare. Vi gick ner till vattnet för att se om det var möjligt att kunna se en val. Jag tyckte först att det var någonting som inte var som vanligt, men det var mycket långt borta. Plötsligt sprutade upp en massa vatten just där jag tittade och en mörk rygg på en val syntes. Det fanns inte en chans att få en bild på valen, men så här ser de ut.ø
Det var dags för lunch och intog Moggs Country Cooking House, som var en restaurang som låg i en gammal bondgård. Det serverades en otrolig god fisk.
Vi åkte vidare för att komma till Sumaridge Estate för att prova vin. Vingården ligger vackert och en del viner fick lite sämre betyg av oss, men många var också goda. Vi köpte inget för det var ganska dyrt med frakt och annat. Den här vingården hade fått pris för sina viner.
Idag skulle vi se Robben Island. Vi åkte buss till V&A Waterfront och tog en av båtarna till ön, som är ett världsarv. En annan buss körde oss runt om ön och vi hade en inhemsk guide. Det var mycket svårt att höra vad han sa, men vissa saker gick att höra. Det var faktiskt lite synd. Han var en av fångarna som guidade och han talade snabbt och otydligt.
Tidigt 19-hundratal fick de spetälska bo på ön. Man skiljde på män och kvinnor för att de inte skulle få barn. Ändå fick de många barn och de flyttades från föräldrarna för att de inte skulle bli smittade. Man vet inte riktigt var de finns nu, men det fanns ca 40 barn om året som föddes på ön.
När fångarna istället skulle vara där fanns det svarta och färgade apartheidmotståndare som var politiska fångar, men de fanns även riktiga brottslingar där och de skildes åt.
Vi fick se hur illa de hade haft det och de små cellerna som bara hade en liten matta att sova på. Det var många svarta och färgade apartheidmotståndare och den mest kända var ju Nelson Mandela.
Detta var Mandelas cell, men de flesta hade inte så mycket filtar.
Den här gröna hörnan på rastgården var Mandelas och boken som han skrivit gömdes i jorden. Manuskripten kunde alltså sparas och göra en färdig bok.
Mandela fick sina ögon opererade två gånger, eftersom de fick kalkdamm i ögonen när de arbetade i kalkbrottet. När han blev fotograferad fick de inte fota med blixt.
Efter att vi sett det mesta åkte vi tillbaka från ön. Vi såg oss omkring i Waterfront och det fanns mycket att se.
Vi åkte med samma buss som igår och den tog oss till Godahoppsudden. På vägen som följde Atlandskusten var en mycket vacker väg. Vi kom snart till ett naturreservat där det fanns många olika blommor och buskar. Det fanns 9000 arter i reservatet. Vår
När vi hade landat i Kapstaden var det efter lunch. Vi åkte till hotellet och installerade oss. Lite snabbtvätt för att fräscha upp oss satt bra. En buss tog oss till Taffelberget och vi tog oss upp till berget med linbana. Lejonet ser vi på denna bergstopp.
Den här gången blir det Sydafrika.
När vi åkte hemifrån var det mycket bra väder och höst. I Sydafrika är det vår. Vi har packat, så nu är det bara att åka.
För några dagar sedan fick Janne se att det fanns två biljetter på andra raden. Vi blev väldigt sugna på att gå och se "Cabaret" eftersom det var bra platser också. Det måste ha varit någon som fick förhinder i senaste laget, men för oss blev det bra.
Vi var ute i god tid så vi tog lite bilder. Här står jag på plattan med ryggen mot Stadsteatern.
Vi satte oss vid fönstret och smuttade på lite rödvin. Utsikten är inte så dålig heller.
Baren är trevlig och när det blir paus så behövs det nog.
Vi tyckte att föreställningen var bra, men "Paraplyerna i Cherbourg" var faktiskt lite bättre. Jag vet inte om Lill Lindfors hade gjort rollen som Fräulein Schneider bra, men personen som spelade hennes roll gjorde det mycket bra. Däremot skulle Lill säkert sjungit bättre. Det skulle ha varit roligt om Lill hade varit med den här gången, vi fick inte veta varför hon inte var med.
