Här häller byggkillen ut golvspackel för vi ska ha värme under våra klinkers.
Här har vi fått upp tre glasdörrar.
Sex dörrar och då närmare sig.
Vi satte igång med att riva golvet som bara hade trätrallar. Nja, inte bara trallar förstås, det fanns ju isolering och annat också.
Här finns glasen kvar, men inte mycket kvar av golvet.
Här har byggarna kommit och nu är glasen borttagna. Vi skänkte bort glasen, för det är svårt att sälja glas, när vintern snart kommer. Får de stå mot en vägg där också många ska gå, så skulle fönstren snart gå sönder. Grabben blev glad, som fick dem till sin sommarstuga.
I fredags kom Tomas in och föreslog att vi skulle äta inne hos honom. Det blev en trevlig stund. När vi kom in stod Linnea och vek servietter.
Tove hade lagat lasagne och den var verkligen god. Vi åt riktigt stora portioner både barnen och vi. Det var så gott att jag glömde att fota. Här är vi ganska mätta.
Här drar Linnea vinstlotterna.
Eftersom både Julia och Linnea tycker så mycket om att klänga och klättra, så åkte vi iväg till den lekplats som de har varit sedan de var små. Förr var det mest gungor, men nu var det lite klättra. Den här som lutar lite grand gillade de.
Balansgång var en utmaning.
Ibland gjorde de hopp så att man var lite skraj för att de skulle göra illa sig, men det gick bra.
På den här ställningen kan man göra mycket. Man kan gå armgång eller hänga i knävecken.
De hade i alla fall jättekul!
På morgonen var rådjuren ända uppe mellan fontänen och rabatten. Det gjorde ingenting att de smaskade i sig från rabatten, för det blommar ingenting där nu. Så fort jag skulle ut och fota dem, så sprang de genast. De hör genast, när man öppnar dörren.
Vår promenad tog ungefär en timme. Lite moln på himlen, men ibland tittade solen fram.
Vi gick genom skogen. En liten ekorre skuttade i trädet. Den såg ut att vara intresserade av oss.
Det glittrade i vattnet.
När det blev lite mörkare så kom alla små och ville ha godis eller bus. De poserade så fint.
Eftersom vår inglasade altanen ska få nya fina fönster, så måste jag ta in mina blommor (mest pelargoner) i huset. I varenda fönster blommar det. Det är nog svårt att få dem att överleva vintern, för jag tror inte att de gillar att ha det så varmt. Vi hoppas att de kommer att trivas på altanen med isolerglas, det blir nog lite svalare än här inne.
Här är köksfönstret.
I datarummet får blomman trängas med elefanter och noshörningar.
Pelargonen Swiss Star får bo i gästrummet.
Fuchsiorna står i badrummet, men jag tror inte att de klarar sig så bra där.
I det stora rummet ryms många blommor.
Vi väcktes klockan 5 på morgonen den sista dagen. Som vanligt väntade bilarna utanför.
Vår guide åkte för att visa flodhästar istället. Det var väldigt roligt för de simmade och frustade och någon annanstans hade vi säkert inte hittat dem. Här kommer ett par bilder.
På väg till lodgen såg vi en del fina pärlhöns (Helmetet Guineafowl).
Nu var det dags att packa väskorna och sen tog vi igen oss och satt på vår uteplats. Det kom ett antal fina fåglar i träden och dessa vet jag vad de heter.
Village Weaver
Vi åkte buss till Johannesburg, men vi fick en paus några mil från flygplatsen. En del shoppade och andra åt lunch eller både och.
På flygplatsen hade de satt upp en stor gran och det var tydligen så, att varje flygplats hade granar och någon sa att de började redan i början av oktober.
Vi var mycket nöjda med resan. Vi fick se väldigt mycket och vi hade dessutom en fantastisk bra guide.
När vi åkte ut på eftermiddagen var det jättekallt. Vi var ute tills det var mörkt och vi ville se ett lejon eller en buffel. Det fattades för att det skulle bli Big 5. Vi såg förstås många andra djur t.ex. red hartebeest, en slags antilop och den är stor.
Nära red hartebeest såg jag en fågel, som jag inte kunde hitta namnet på. kanske kan det vara en duva, eller kanske inte. det finns ju massor av fåglar i Sydafrika.
Vi såg en fågel, Purple Heron som också kunde göra så att den långa smala halsen (bild 1) blev alldeles tjock (bild 2).
Det var nästan mörkt när vi åkte iväg. Vi hade hört att vår andra grupp hade sett giraffer, men å andra sidan hade de inte sett leoparden. Nu ville vi se en giraff och en elefant i dagsljus. Det första vi såg var en stor elefant och den var inte många meter ifrån oss.
Här är en impala, en av många antiloper.
Detta är fyra eland (älgantilop). Jag vill minnas att vår guide sa att hanen går sist och honorna är de tre sista. Det är de största antiloperna.
Nu var det dags att se en giraff.
Zebror har jag massor av bilder på. De kom i stora flockar.
Frukosten smakade bra, när man stigit upp tidigt och efteråt tog jag ett dopp i den här poolen.
Lunch tog vi inne och till middag fick vi höra en marimbaorkester som lät bra.
På vägen genom Johannesburg såg vi många Jakarandaträd och de blommade just nu.
Pilanesberg är en malariafri nationalpark och det kändes bra. Parken är stor, 55000 hektar och den är den fjärde största nationalparken i Sydafrika. Lodgen har många hus och de är riktigt stora. Här bor man en eller två i ett eget hus. Jag räknade till 45 hus eller kanske några till. Husen är femstjärniga och vårt hus hade en gudomlig utsikt. Här kommer några bilder.
Nu ska vi ut på vår safari på en tur med kamera och kikare. Det brukar vara cirka tre timmar. Solen sken och det var jättevarmt. Vi åkte med två bilar. Här är det ena gänget.
De allra första djuren var vårtsvin.
Här kommer en noshörning (rihnoceros) med sin unge. Troligen en vit noshörning. Det finns en svart noshörning också, men det är ingen skillnad i färg. Det är en felöversättning från nederländska till engelska. Ordet "wijd" betyder "bred" på engelska och ordet "bred" avser bredden av noshörningens mun. Nybyggare i Sydafrika tolkade "wijd" för "vita" och kallade sedan en noshörning med spetsig mun för svart noshörning.
