Jag tycker om att se på rådjur, men jag vill helst inte ha dem i trädgården

Vi har en åker bredvid vår tomt och i år ligger den i träda. Jag ser rådjuren ganska ofta, ibland både bock, rå och ett par kid. Häromdagen tog jag en liten filmsnutt på två vuxna rådjur när de gick och åt på åkern.

Man kan ju tycka att djuren kunde nöja sig med allt gräs och alla blommor som finns på åkern, men inte då. På nätterna går de omkring på tomten och smaskar i sig rosenknoppar och annat som är gott. Längst in på vår altan alldeles vid huset har jag fina rosor, peacerosor. Rådjuren hade  ätit upp 12 knoppar, bara en knopp var kvar. Dagen efter hade de ätit upp även den. Då blir man inte så glad.

Även mitt på dagen kan det hända att de drar sig in en bit på tomten, som det här rådjuret. Här kalasar det på mina krusbär och bryr sig inte ett dugg om att växten har vassa taggar.

Den sällsynta blomman, Jätteknölkalla (Amorphophallos titanum), slog ut i natt i Bergianska i Edvard Andersons växthus

Jätteknölkallan upptäcktes 1878 på Sumatra. Odoardo Beccari som upptäckte blomman skickade frön och knölar till en vän i Italien. Endast fröna kom fram oskadda och markisen som fick dem, såg till att de grodde och gav bort några plantor till Kew Gardens i London. 1889 blommade den första blomman i odling. Man döper de jätteknölkallor man har i odling och Bergianska har två stycken som har blommat, Crius och Cronus. Cronus slog ut 18 maj 2011 och Crius slog ut natten till idag, onsdag den 10 juli 2013. 1935 hade Bergianska en jätteknölkalla som slog ut och den var 155 cm hög.

Växten till vänster om den utslagna jätteknölkallan, Cronus, är inte ett träd utan ett enda blad.  Den har samma ursprung som årets blomma och de är alltså syskon. På bilden kan man se att Cronus har prickar på bladstammen och på tredje bilden syns samma prickar på Crius längst ner.

Här är ytterligare lite bilder från Edvard Anderssons växthus.

 

 

 

 

 

 

Att skapa något i keramik är roligt

Vi är ett gäng damer som har hållit till i en skola i Åkersberga och gjort olika saker i keramik. Vi kallar oss lerjuntan. Precis som alla andra "juntor", exempelvis syjuntor,  pratar vi och skrattar och under tiden knådar vi vår lera. Det är en mycket rolig sysselsättning. Tyvärr kan vi inte vara i den skolan till hösten, för de ska använda salen till annat. Efter massor av år är vi utan lokal, men hoppas innerligt att vi kan få tag i en. Vi drejar inte, jo en drejar hemma, men annars är det knådade skålar, vaser, ljusstakar, och diverse figurer som görs.

Jag är inte speciellt duktig på att göra skålar, för de blir ofta både spruckna och vinda, men en del går att använda. Det är roligast att göra tomtar, troll, fåglar mm. Som jag har visat förr, så har jag också gjort dockskåpsdockor.

Här kommer lite bilder på några fåglar som jag gjort under årens lopp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår vackert blommande syrenhäck har brett ut sig så mycket, så att vi måste såga bort en del

Så här fin var den när den blommade.

Nu ligger det en mängd grenar och väntar på att bli uppeldade

Så här pass långt har vi kommit. Vi tar lite dag för dag med både motorsåg och sekatörer i olika storlekar.

 

Det ser inte så snyggt ut nu, men vi tror att de många skotten växer till sig så att häcken blir fin igen.

Från vägen ser man ingen skillnad, men tids nog, kanske nästa år, så är det dags att ta ner den lite mer i höjd här också.

Vi hade turen att få ett växthus av min systerdotter

Min yngsta syster ringde mig och undrade om jag ville ha ett växthus. Javisst ville jag det. Vi åkte till Bandhagen och där stod det. Jenny ville inte ha det för det tog för mycket plats på tomten och hon hade inte använt det så mycket som hon trodde att hon skulle göra.

Vi tog bort alla fönster och fästen och lade in det i bilen. Vi tänkte ta det med oss en annan dag, för vi har ingen dragkrok på bilen. När vi hade mätt längd, bredd och höjd, så visade det sig att ingen vanlig dragkärra eller skåpbil tog ett två meter brett växthus. Höjden var också ett stort problem. Till slut hittade vi en lösning, ett bilsläp. Vi skulle boka släpet, men fick till svar att vi inte fick köra det släpet, för det tar för tung last.

Nu hade vi problem. I vårt område grävs för vatten och avlopp och en massa stora lastbilar åker hit och dit. Vi frågade lastbilchauffören om han kunde köra växthuset till oss efter jobbet. Naturligtvis skulle vi betala. Han svarade att det måste bli lite senare, då han hade semester och det var ett tag dit. Sen sa han, varför tar ni inte ett bilsläp? Han förklarade att man hade ändrat reglerna i Januari i år och det var inte alla som visste det. För säkerhets skull ringde vi transportstyrelsen och lastbilschauffören hade helt rätt. Vi åkte då till firman som nekat oss och övertalade dem att låta oss hyra släpet.

Vi lånade Tomas bil och han fick åka till jobbet med vår bil, så det löste krokproblemet.

 

Nu står växthuset här hemma och vi har en hel del jobb framför oss, för att gräva och sätta plattor i sand. Växthuset måste stå i våg, inga lutningar får det bli, för då kan glasen spricka. Vi måste också tänka till var det ska stå.

Förberedelser för midsommarafton

Nu var det dags att sätta upp tältet och om jag minns rätt, så har det nog aldrig regnat vid tältuppsättningarna trots att vädret har varit ganska dåligt många av åren vi har samlats här hos oss. Jag tror att det blir 31-a gången som vi samlas här. Oj, vad tiden går...

På lunchen brukar det vara proppfullt i tältet, men på kvällen blir det lite mera plats för alla. Vi brukar ha väldigt roligt på midsommaren.

Nu är det nästan klart, så det är bara att invänta midsommarafton.

En liten härlig båttur med son och sonhustru med familj

Vädret var härligt och vi blev tillfrågade om vi ville med ut på sjön ett par timmar. Färden gick förbi Vaxholm och vi lade till vid bryggan vid Getfoten, en liten ö i skärgården. Restaurang Getfoten har god mat och dryck och ett flertal sittplatser vid bord finns ute i naturen. Det var en lugn skön plats att vara på. På väg till båten passade flickorna på att klättra i träden.

 

Ännu en dockskåpsdocka har sett dagens ljus och fler blir det nog

Idag sydde jag kläder till den lilla dockan som jag har gjort. Det sista jag gjorde var att sätta dit håret på huvudet. Jag tycker faktiskt det är det svåraste. Ibland har man tur att håret faller bra, men det gjorde det inte idag. Det fick bli en stor knut istället för hängande hår, som jag hade tänkt. Kanske lyckas jag bättre på nästa docka. Det blir en man.

Här är hela dockfamiljen samlad.

Vad härligt att sommaren kommer med värme, det har vi längtat efter

När man kan umgås tillsammans med grillning och man kan sitta ute och äta, då känns det riktig sommar. När Tomas och familjen tar en tur i båten, då är det ännu mera sommar!

Det finns mycket jobba att göra på tomten också, men det gillar jag. Igår och idag har vi trimmat trädgården. Janne har jobbat med trimmern och jag satte igång med att rensa under bärbuskarna. Vi har lagt tidningar under buskarna och över det fyllde vi på med täckbark. Nu börjar blommorna i rabatterna slå ut och man blir så glad. Syrenerna är just nu som vackrast och när de har vissnat slår den ungerska syrenen ut.