Barbros bildblogg

Är det något jag älskar med den här årstiden, så är det färgerna. Vanligtvis brukar det vara ganska regnigt på hösten, men i år har vi faktiskt haft rätt så lite regn. Lite mulet har det ju varit ibland, men ändå ganska skönt. Lite lång har hösten känts, kanske beroende på att sommaren tog slut lite fortare än vanligt, för den härliga värmen försvann.

När barnbarnen kommer igång på dansbanan blir det istället en klätterställning och i rutschbanan kan man naturligtvis inte åka som det var tänkt att man skulle.

Vi har städat i trädgården och grävt om en del rabatter, gödslat och sått i lite gräsfrön. Det ser lite dystert ut när man ser skydden för rådjuren runt buskar och träd. I rabatterna sticker det upp en massa torra strånkar efter utblommade blommor. Vår lilla damm är tömd på fiskar och rabarberbladen hänger sladdriga och bruna. Trots detta blir man lite glad för man ser en del sena rosor blomma och en del har knoppar som inte ens har slagit ut. Slottsrosen som ska skyla de fula rören har börjat stiga uppåt sent omsider, vi planterade den någon gång i slutet av juni. I den nyaste rabatten finns också rosor och nävor som blommar och gör en glad så här på hösten.

Det var drygt två veckor sedan vi var ute i skogen och hittade trattkantareller och idag tänkte vi att det kunde vara lagom att gå tillbaka till det stället och se om de små hade växt lite grand. Det hade de verkligen gjort och på ställen runt omkring fanns det också mycket trattisar. Vi plockade korgen halvfull och gick tillbaka en bit för att se om det möjligen fanns svamp på flera ställen. När vi sedan sneddade ner mot stigen som vi hade gått upptäckte vi massor av svarta svampar, som jag mindes att jag hade sett någon gång för ca 20 år sedan. Jag sa till Janne att jag trodde att det var svart trumpetsvamp och den var så vacker där den växte. Riktigt säkra var vi inte, men jag plockade den ändå och lade den i korgen tillsammans med trattkantarellerna. Jag hade luktat på den och smakat en liten bit och började bli ganska säker. Jag ringde en del samtal och tog bild med mobilen för att fråga någon som kunde svamp bättre än vad jag kan. Till slut fick jag besked av Lotta, barnbarnens dagmamma, att det faktiskt var svart trumpetsvamp. Då blev jag glad.

Väl hemma var det dags att rensa svampen och sedan gjorde jag en god stuvning av lite svart trumpetsvamp. Svampen var verkligen god, precis så god som alla säger att den är. Vilken lyckad dag!

Idag har vi varit på Rimbo marknad. Den försöker vi gå på varje år om vi har möjlighet. Den första torsdagen i oktober är det alltid och marknaden är mycket lång ca 1,5 -2km skulle jag tro. Det är inte så mycket krafs på den här marknaden som det är i Åkersberga exempelvis, utan en hel del hantverk och andra kvalitetssaker. Det är en bit att åka till Rimbo, men under färden kan man ju njuta av höstens vackra färger utefter vägen. För några år sedan köpte jag två par strumpor i angora-ull och de var så sköna. Nu hittade jag sådana igen och köpte två par till.

Min handväska hade blivit väldigt sliten och jag passade på att köpa en ny. Det var faktiskt en läderväska men otroligt billig. En behållare till plastfolierullen blev det också, för jag har alltid retat upp mig på att plasten alltid skrynklar till sig när man river av den på asken. Ja, det blev lite av varje och vi konstaterade att vi ändå inte gjort av med särskilt mycket pengar. Nöjd och glad travade jag upp mina saker på köksbordet när jag kom hem.

Igår kväll såg vi när premiärprogrammet ”Hellenius hörna” spelades in. Det var trevligt att följa inspelningen. Någonting om vad det handlade om skriver jag inte här då det är premiär i morgon.

Det blev en tidig start på dagen med väckarklockan ställd på 04.30. Jag åkte till Kvarnholmen för att tillsammans med 100 människor medverka i en reklamfilm för Apotek Medstop. Det var lite kul för vi skulle ha med oss en salig blandning kläder och sedan skulle de välja åt oss vad vi skulle ta på oss. De blev lite sålda på min basker så den skulle jag absolut ha på mig och därtill också röda skor. Filmen spelades in i en stor studio helt vit på golv och väggar. Inspelningen gick bra och vi var mycket duktiga sa de (och de säger de väl alltid).

Mycket tid gick åt med att vänta, prata med andra statister och byta erfarenheter. Dessutom, om man ville,  kunde man fördriva tiden med att fika och äta snacks och godis.

Sista och fjärde barnvaktsdagen var lite strulig på morgonen, men blev bara bättre och bättre. På eftermiddagen när Janne hämtade föräldrarna vid Arlanda hade flickorna redan givit sig iväg på födelsedagskalas. De var så glada och visste också att mamma och pappa skulle hämta dem.

På eftermiddagen tog vi bilen in till Stockholm. Vi skulle se ”Blottad” med Maria Lundqvist. Det var som vanligt inte lätt att få en parkeringsplats, men känner man till Söder, så brukar det gå. Vi ställde oss nedanför bergen där jag bodde som barn. Dessa berg kan jag utan och innan, det var mycket klättrande där på den tiden. Sedan gick vi till den kära gamla biografen Rival, som numera är teater. Där såg vi ett genrep av ”Blottad” med Maria Lundqvist. Jag hade fått biljetter av Statistföreningens ordförande. Vi skrattade riktigt mycket och hade hejdlöst roligt. Detta är en föreställning vi verkligen kan rekommendera om man vill ha roligt. Platserna vi fick var första raden på parkett, inte illa.