Barbros bildblogg

Idag såg jag en fin larv på vägen när jag tog en promenad. Det visade sig vara en Brunsprötsvärmare, Hyles gallii. Längden är 60-70 cm och den har något som jag tyckte var en tagg, men kallas ett hornliknande utskott på sista leden, som i stort sett alla svärmare har.

Om det är intressant att se, så finns bilder på svärmaren på följande hemsida: www.sofnet.org/apps/nyheter/las_mer.asp?NewsID=1707

Tidigare i höst, när jag var på Harö såg jag en liten gullig liten groda full med vårtor. Frågan är bara, är det en groda eller en padda? Jag vore glad om någon hjälper mig med detta.

Idag skulle Linnea titta efter om det fanns några morötter kvar att ta upp. Den första var en mycket liten morot och Linnea konstaterade att den inte hade växt färdigt, men vi tog den ändå. ”Den behöver man ju inte skära”, sa hon.Sedan fortsatte hon och det blev några till. Väl inne skulle de sköljas förstås och det ordnade Linnea, som är farmors lilla piga.

Vi ser ofta rådjur när vi tittar ut på tomten. Är de inte där så kanske de är på åkern bredvid. Vi har blivit vana vid dem nu och tycker att de är ganska trevligt att ha dem här. Ibland har de små kid med sig och ibland går de ensamma.

Sämre tycker vi att det är när de äter upp tulpanerna eller knopparna på blommorna just innan de ska slå ut, det gillar vi inte. Vi får bli lite duktigare med att strö ut blodmjöl runt rabatterna. Jag har också läst någonstans att det är bra att tömma utspädd urin bland blommorna. I båda fallen gödslar man ju samtidigt och det är ju inte så dumt.

Det finns många rådjur här i området.

För exakt 1 år sedan gjorde jag grevinnesylt. Nu var det dags igen. Visst var det konstigt att bären var mogna på busken exakt samma datum, den 17 september.

Till sylten behövdes också äpplen. Dem fick jag köpa, för mina äpplen har ruttnat på trädet. Jag tror att det var rönnbärsmalen som hade varit framme. Detta är en sylt som är jättegod! Vill någon ha receptet är det bara att höra av sig.

Hur många samråd det än har varit och hur många löften vi än har fått angående varsam utbyggnad, så kommer den ena planen efter den andra som visar hur massor av hus ska trängas på nya ytor i redan etablerade områden. Enkäter har gjorts som visar vad de boende tycker om förtätningar, men man agerar ändå efter eget huvud. På möten har sagts att det är vi som bor på platsen som bestämmer hur vi vill ha det, men nej, det har man glömt. I flera år har det pratats och planerats, nu kör man bara på, verkar det som. Bilden är lånad på följande webbplats: http://www.osterakersframtid.se/home/vad-vill-vi/tillvaext-och-a

Just nu har vi besök av Kaliforniens bästa och flitigaste bloggare, Lennart Frantzell. Hans blogg finns här: http://www.usabloggen.se/ .

Vi tog bilen in till Stockholm för att visa den fina utsikten från Monteliusvägen uppe på söders höjder. Vädret var rätt bra trots att man på väderleksrapporten varnat för regn. När vi kommit ner till Hornstull gick vi in till ”Lasse i parken” och fikade lite och åt en strömmingsmacka. Det smakade bra. Styrkta av maten fortsatte vi till Tantolundens koloniträdgårdar och kom fram vid Zinkensdamm. Därefter gick vi Hornsgatan mot Slussen och tog sedan bilen hem igen. Det var en härlig promenad!

Som jag skrev i förra bloggen var vi hela helgen på Harö. Vi åkte ut med båten Dalarö och det var vackert väder. Min syster ordnade lunch och sedan tog vi en promenad. Svampkorgen var med för det skulle bli svampsås till middagsmaten. Vi hittade faktiskt rätt många gula kantareller och konstaterade också att trattkantarellerna var på gång, men måste växa till lite. När vi gick runt på de små stigarna konstaterade vi att det fanns mycket att se på. Utsikten över vattnet var härlig och naturligtvis olika beroende på åt vilket håll man gick.

Efter promenaden satt vi vid bryggan och drack lite härlig dryck med tilltugg tills det började bli lite mörkare. Sedan var det dags för middag.

Min syster och svåger har ett fint ställe i Stockholms skärgård. Det ligger på Harö-Storö. Vädret var underbart och vi promenerade nästan två timmar på lördagen och en dryg timme på söndagen. Samtidigt tittade vi efter kantareller och det blev en del. De vackraste svamparna är ändå oftast de giftiga. Här är ett axplock.

Under tiden vi bodde i Hofors kommun i Gästrikland fick vi många nya och trevliga bekanta. Igår träffade jag en av dem, en granne från byn Råbacka i Torsåker. Nu bor hon inte i Torsåker längre utan i Midsjö i Rimbo. Jag var bjuden på lunch vilket var mycket trevligt och gott.

Min väninna har en katt som är väldigt rolig. Katten Majsan ville följa med på promenad, men när hon tyckte att vi skulle vända lade hon sig mitt på vägen och dunkade sin yviga svans i asfalten. Katten fick som hon ville. Vi vände, men vi gick åt andra hållet istället och lyckades få katten att stanna till, så att vi kunde fortsätta en bit. Vi gick på en stig längs med sjön och det var så vackert. När vi kom till badplatsen stannade vi en stund och vände sedan tillbaka. När vi nästan var hemma såg vi en orm, trodde vi, men det var bara en snok.

Katten hade inte gått hem, men jag tror nog att Majsan är hemma vid det här laget, för katter brukar hitta hem.